♥♥♥♥♥♥♥♥

Fick inte till en bra fluffpuff~bild på tjejen, hon gäspade bara.. Haha, tokig tjej det där! Blir tyvärr ingen mer uppdatering än denna, får se när det hänt något extra "spicy".   HÖÖRS

Tjossan lever livet till tusen här hemma på landet. Tillskillnad från i vintras, då att vistas utomhus var det värsta hon visste, har det nu förvandlats till bland det bästa hon vet. Att ta de där långa, kvicka springutbrotten på gräsmatten älskar hon, åh, måste filma det någon gång. Hon älskar att racea genom agilitytunneln, om och om igen, hon tycker nog det är aaaaaaaaasfränt att tunneln rör lite på sig när hon rusar igenom den.. Haha, knäppkines. ♥

Hon är även inne i en liten "spök-period" också tror jag, små saker kan vara lite läskiga men det går rätt snabbt över. Skäller på kuddar, påsar och allt såntdär som är så "hiiimla" läskigt.

Snart fyller TJ ett halvår, tänk er, hon börjar bli rätt stor nu mitt hjärta.... Som faktiskt för tillfället ber om lite uppmärksamhet genom att tugga på mitt lillfinger... - MATTE JAG VILL GOOSA NU!!!! Förresten, något jag kom på efter att jag skrev "tugga"... Tjossan har tappat mycket tänder nu, hennes övre huggtänder är dock ännu kvar och de ser väääldigt fjuttiga ut bredvid de nya tänderna  

Well, nu är det väl dags för kvällens bädda-iordning-allt-så-att-det-är-bekvämt-när-TJ-ska-sova-bus, sköning.. Se nedan..

Idag är jag hemma från skolan. Vi skulle enbart ha Triathlon idag (simning,cykling & löpning) och jag skulle löpa i mitt lag.. Men igår hade jag match och det var en tuff sådan med rätt fult spel från motståndarlagets sida, vilket resulterade i att jag tillslut blev skadad. Så jag är hemma och vilar idag för att inte överbelasta benet, trååååkigt..

MEN, istället passar jag på att ha en "makeover-dag" för Tjossan vilket inkluderar bad, rakning, klo-klippning och såklart borstning.. Ja, hårfönen är med den också!!   Hon vet nog inte vad som väntas, hihi.. Nehrå, men faktiskt så verkar hon gilla att jag pysslar om henne - dock inte när jag ska pilla med hennes fötter vid kloklippning... Det är inte så att hon gör jättemycket motstånd, det är bara det att hon rycker ifrån ibland och så. Jaja, hon för helt enkelt förstå att hon inte kommer komma undan klo-klippningen, det är bara att lära sig!!

Nu bjuder jag på två nya bilder på TJ, min härliga Kines♥

Det är en rejäl tik jag äger   En vuxen CC tik skall inte överstiga 30 cm och ingen CC bör överstiga 5kg.. Hon stannar nog i växten nu får jag hoppas, vikten är jag inte så orolig över. Men, när jag är inne på många olika CC-hemsidor så är det många tikar som överstiger 30 cm, men som ändock är exempelvis SEUCH. Tror att rasen är rätt hög för tillfället och har hört att många uppfödare importerar "mindre" hundar för att para med sina egna, för att få ned storlekarna.

Äh, det är kanske inte så jätte viktigt för mig att hon överstiger rasstandarden något, även fast det är så en Kines ska se ut. Det viktigaste är att hon fortsätter vara den härliga puffen hon är och givetvis att hon är frisk!!!♥

Hööööörs

"Jaa, tänk vad tiden går fort" ... Tänkte jag börja med att skriva, som man alltid säger. Men istället för att börja på det sättet, skriver jag; fysjuttsingen vad roligt jag har haft det med härliga Tjossan dessa ynka tre månader! Visst har de tre månaderna gått väldigt fort, men tre månader är ingenting gentemot de år jag kommer spendera tillsammans med denna "kines".

Jag vet inte alls vart jag ska börja så, jag börjar med ett erkännande... Att tiden jag spenderat med henne har bara känts och blivit bättre och bättre för varje vecka. Det var ganska tufft i början, på det sättet att hon var yngre och mindre medveten än vad hon är idag. Jag fick till exempel springa efter henne som en polis var 10:de minut för att förhindra kiss och bajs-olyckor inomhus. Och när vi väl var utomhus ville hon oftast inte röra sig ur fläcken eftersom det var så kallt, -15-20 grader. På nätterna vaknade hon inte så ofta, men när hon väl gjorde det var det bara att pallra sig upp för att gå ut, eller så vaknade jag upp på morgonen och klev i kisspölar osv. Det var jobbigt eftersom det tog så mycket på krafterna. T är mer envis än vad jag är (då är det illa  ) så när vi var utomhus i iskylan gav hon sig nästan aldrig utan stod kvar på samma ställe.

MEN, jag/vi tog oss igenom den tiden och all träning och energi har gett resultat! Det är sånt slit man får räkna med helt enkelt. Hon är fantastisk, min lilla valp. Tjossan är på sätt och vis rumsren, hon förstår att det är ute man gör sina behov, och ställer sig vid dörren eller tittar på ett speciellt sätt på mig och säger "nu är det dags".. Haha. Men, problemet är alltså inte att hon inte förstår, utan det är att hon inte kan hålla sig. Det är därför det kan ske olyckor inomhus fortfarande, och då inträffar det oftast på något mjukt - säng, matta, hundbädd men än så länge (peppar peppar) inte på soffan!

 ♥

Tjossan och jag tränar vidare på diverse saker och för tillfället ligger lite fot-förgående på "schemat". Hon är otroooligt lättlärd, det är nästan så jag tror att jag har en mini-miniatyr Aussie bredvid mig. Vi får se hur mycket till lydnadsekipage det blir av oss, än så länge är det utställning som jag vet att vi kommer fortsätta med. Visst skulle det vara lite roligt att starta lk1 någon gång i framtiden, ja, bara som en rolig sak. Ett MH har jag alltid haft planer för att göra med min kines, så vi får se om jag, när hon är äldre, fortfarande tycker att det är något vi ska göra. Och en sak till, hon ska få spåra för första gången snart också.. Inget bestämt datum eller så, utan det måste bli snart, tycker jag! Hon verkar ha en bra näsa, "spår-näsa".. Alltså om hon känner vittring av något går nosen alla gånger ner i backen. Så det ska bli spännande att testa.

Jag tror det är viktigt att sätta upp lite mål, för att öka motivationen. Allt ger resultat, oavsett storleken på resultaten och det har jag märkt under dessa tre månader. Men att inte alltid sätta för höga mål kan nog också vara rätt bra, för att sedan inte bli besviken om man inte lyckas. Det krävs tid och övning oavsett vad man ger sig in på, så om man sätter mål som t.ex ett MVG eller ja, varför inte ett utställningschampionat så måste man inse att det krävs tid och energi. Allt fungerar inte som man vill på en gång, så ge aldrig upp, för det kommer ge resultat i slutändan! Kanske du inte lyckas med ditt mål, att få din hund till brukschampion, men kanske har du och din hund uppnått något annat mer värdefullt, ett bättre band till varandra t.ex Ni lär av varandra. Gå nu och krama om din hund ordentligt, om du har någon, och känn i hela din själ och hjärta att du och din hund uppnått något stort tillsammans. För det har ni, det lovar jag!♥

Och för att inte göra detta inlägg långtråkigt så ska jag avsluta nu, återkommer med 5 månaders vikt och höjd.. Vågar jag skriva ut det här måntro? "Rejäl tik" stod det ju i bedömningen efter utställningen, hihi... Oops, nu skäller Tjossan - undrar vad hon har hittat för spöke den här gången? Kan det vara papperskorgen?

Det är inte alltid så lätt att fånga henne på bild...

MONSTERVALP!!

Det är såhär vi oftast ser vildkinesen♥

Sparar lite bilder till nästa inlägg, hörs!!

Nervositeten har legat över mig som en tyngd av stenar under en längre tid, trots att jag innerligt försökt förtränga det. Någon gång måste även debuten komma för mig i utställningsringen, det visste jag och det har jag vetat väldigt länge. Jag var aldrig riktigt nervös över TJ, utan mer nervös över mig själv. Amatör, jovisst det är jag, men det har väl alla varit någon gång? Så för att komma över den där känslan, att jag är mer nervös över mig själv för att ja, göra bort mig helt enkelt, måste jag göra det jag känner mig "amatörig" på. Det är ju så jag får erfarenhet och lär mig, så att debuten i ringen skedde idag var nog väldigt bra för mig, men såklart för Tjossan också.

När vi först kom dit, stod vi i en lång kö bland hundar som skällde på allt och alla. Till en början kändes Tjossan ganska förvirrad och var inte riktigt sig själv, det kan till viss del ha berott på att inte jag heller var så bekväm i situationen. Men efter, knappt 10 minuter var Tjossan sig själv igen - glad, nyfiken, framåt och såklart väldigt STUDSIG.  Hon var inte alls berörd av omgivningen som jag till en början trodde hon skulle vara, då ni som har följt min blogg har läst om att hon tidigare tyckt det varit lite jobbigt med nya hundmöten.Hon gick längst fram i kopplet och flöt ståtligt framåt där vi befann oss.

Vi tog plats på första parkett vid ringen, och väntade i timmar. Kallt var det, otroligt kallt vilket även TJ tyckte ibland. Mamma gick och köpte en snygg röd ny fäll som vi kunde sitta på så att vi kunde ha filten runt oss, haha... I alla fall, när det var dags för vår tur, var givetvis min puls skyhög. Men när jag och Tjossan väl var inne i ringen var det bara fokus på henne för min del, och detsamma gäller Tjossan mattemattematte! Speciellt när matte har ost. Hon skötte sig exemplarisk och var SKIT snygg, tycker jag själv. Dock behövs mer träning på bord då en okänd person ska komma och klämma på henne, det fick vi även en notering på i bedömningen. Hon fick lite busryck och tyckte ibland att det var obehagligt.

Vi, eller Tjossan, belönades med denna kritik:

klicka på bild eller läs under bilden om du inte ser vad det står.

"Rejäl tik. 5 månader. Behöver lite träning. Bra huvud, bra hals och front. Bra benstomme. Bra skuldra. Bra bröstkorg. Väl lång i kroppen. Bra bakbensvinklar. Rör och visar sig mycket bra." Plac: 3 av 4 med Hederspris.

Bilder på dagen:

Så phu, nu har tyngden släppt från mina axlar och nu känner jag att jag skulle vilja göra det igen!! Heh, får väl se när det blir nästa gång.   

Nu ligger min fiiina fina stjärna och sover♥♥♥♥

Vi hörs!