Vadå två veckor och tre dagar? Undrar säkert ni... Jo,  saken är den att det är så länge sedan jag tog bort tejpen från hennes öron. De har stått upp i över två veckor! Sist höll de sig uppe i fyra dagar så det är verkligen en stor skillnad nu. Vi får se hur länge de står upp, tror det blir väldigt länge för just nu står de som stål. Spännande   

Nu är det verkligen dags för Tjossan att träffa alltfler nya hundar, och bli van med detta. Fram till hennes 12 veckors vaccination har hon inte träffat andra hundar än de i flocken. Men nu har hon träffat några nya hundar, och reagerade inte som jag hade förväntat mig. Hon gillade det inte riktigt, tyckte det var obehagligt när de var för burdusa. Busiga mopsvalpen Elsa är bland annat en av de hon träffat på, som varit lite för burdus enligt Tjossan.  Helskön tycker jag!

Väldigt oväntat eftersom hon anpassade sig så fort med flocken hemma och gillade dem direkt. Nåväl, det är väl en vane-sak som vi måste träna mycket på helt enkelt och hon har förmodligen blivit mer medveten om livet nu. Tänker efter innan hon handlar, till skillnad från när hon var yngre.

Det märks faktiskt hela tiden att hon har blivit mer medveten om livet. Förut kunde jag mer eller mindre lämna henne ensam utan att hon riktigt förstod faktumet. Nu blir hon väldigt ledsen och visar det genom att höras.   Hon visar även tydligt med hela kroppen när hon blir glad/ledsen/rädd. När hon blir glad fäller hon bak öronen, skakar på rumpan och viftar med svansen - och såklart går tungan i 180. Svansen går mer upp och ned nu än vad den gjorde de första veckorna, då den mest hela tiden var uppe. Men, som tur är så är den fortfarande mestadels på topp!  

I alla fall, nya hundmöten är något som givetvis ska tränas så det är next step! Hoppas på att fina Kicken också skulle vilja ställa upp, så trygg hon snäll han är!♥

Ne, nu är rasten slut och dags för plugg igen! Hörs!