Bered er på ett lååångt inlägg.. Hoppas ni orkar läsa..

Lite spontant här på kvällen bestämde jag mig för att följa med mamma (hon gav förslaget) och några av hennes träningskompisar för lite socialträning med Tjossan.

Efter de två olika tillfällen hon träffat på olika hundar bestämde jag mig för att socialträningen skulle ligga i hårdträning, eftersom hon reagerade väldigt oväntat. Hon blev väldigt rädd faktiskt. Vid första tillfället hon träffade en ny hund blev hon skrämd, för att det tog ett tag för henne att reagera och se att det var en ny hund där, då hon var väldigt inne med att hälsa på den nya personen. Det kändes rätt tråkigt att det blev så vid första nya hundmötet och lika osäker var hon vid tillfälle nummer 2.

  
Tosca & Tjossan är bästisar

Ikväll var jag helt säker på att hon skulle vara väldigt låg, då det skulle vara alla raser från schäfer till jack russel på träningen. När vi först klev in i ridhuset var hon som jag förväntade mig, väldigt låg och nosade lite försiktigt omkring sig men upptäckte sedan hur gott det var med hästskit -USCH! Försökte få henne att bli mer intresserad av mig och ville heller inte ta i henne så mycket, eftersom det befann sig hundar inne där också... Ville inte att hon skulle förknippa hundar med ont. Jag kanske har helt fel, men det var så jag kände i alla fall. Det skulle vara en positiv upplevelse att vistas bland hundar helt enkelt.

Som sagt, jag trodde att hon skulle reagera lika igen när hon träffade/såg hundar  - men vad fel jag hade! Jag kan inte förklara så här i skrift hur exemplariskt hon skötte sig. Jag och Tjossan gick omkring där i ridhuset bland alla mattar och hundar, vi agerade lite som ett störningsobjekt för de som tränade. Vi tränade kontakt och även lite "bra-attityd-stå" som kommer användas i utställningsringen, och gud vad duktig hon var på det. Vi har inte tränat på det så mycket innan, men hon förstod detta direkt. Stod fint och tittade på mig med svansen på topp och lite viftande av svans. Going.  

I alla fall... När jag kände att hon inte längre var osäker, ville jag utmana henne lite... Så det var en tjej där med hennes schäferhane som sa att jag kunde cirkulera med Tjossan runt denna hane. Sagt och gjort, tog jag Tjossan och gick ett varv runt hanen som var nyfiken på henne, och det var även hon på honom. Hon hade svansen på topp hela tiden och drog sig närmare mitten, och närmare schäfern och gjorde sig lika lång som en tax, hihi. Grymt gjort!

Men, det som ändå gjorde mig sådär extra stolt över henne som jag är.. Var att det låg en annan schäfer, en tik denna gång, vid hennes matte som pratade med mina föräldrar för tillfället. Lena, som schäfertik-ägaren heter sa att tiken var väldigt trygg och älskade valpar. Tjossan var väldigt nyfiken på den schäfern, så jag lät henne gå fram och lukta på henne bak lite grann. Schäfertiken vände huvudet och så nosade de på varandra framifrån, och det härliga var att Tjossan viftade på svansen! Hon blev inte rädd alls, drog sig undan lite när schäfern skulle vända sig, hon var ju något större än Tjossan själv, men när matten Lena sa att hon skulle lägga sig igen gick Tjossan dit direkt.

Kan ni förstå att jag blev chockad? Och kände massa glädje? Att detta kanske var ett engångstillfälle får jag på sätt och vis räkna med. Det är ingen dans på rosor att äga hund, och det kan komma bakslag ibland så det räknar jag med. Men detta kändes ändock som ett steg i rätt riktning. ME LIKE! Nu fortsätter vi socialträningen, känner mig taggad. Tror detta behövdes lite för motivationens skull.. Sköönt.. Hoppas på att få träffa Kicken, kanske till helgen? Ska höra med föräldrarna och ägarna till Kicken..

  
♥♥♥

Vi ses och hörs.. Hoppas ni orkade läsa! :-)