Bered er på ett lååångt inlägg.. Hoppas ni orkar läsa..

Lite spontant här på kvällen bestämde jag mig för att följa med mamma (hon gav förslaget) och några av hennes träningskompisar för lite socialträning med Tjossan.

Efter de två olika tillfällen hon träffat på olika hundar bestämde jag mig för att socialträningen skulle ligga i hårdträning, eftersom hon reagerade väldigt oväntat. Hon blev väldigt rädd faktiskt. Vid första tillfället hon träffade en ny hund blev hon skrämd, för att det tog ett tag för henne att reagera och se att det var en ny hund där, då hon var väldigt inne med att hälsa på den nya personen. Det kändes rätt tråkigt att det blev så vid första nya hundmötet och lika osäker var hon vid tillfälle nummer 2.

  
Tosca & Tjossan är bästisar

Ikväll var jag helt säker på att hon skulle vara väldigt låg, då det skulle vara alla raser från schäfer till jack russel på träningen. När vi först klev in i ridhuset var hon som jag förväntade mig, väldigt låg och nosade lite försiktigt omkring sig men upptäckte sedan hur gott det var med hästskit -USCH! Försökte få henne att bli mer intresserad av mig och ville heller inte ta i henne så mycket, eftersom det befann sig hundar inne där också... Ville inte att hon skulle förknippa hundar med ont. Jag kanske har helt fel, men det var så jag kände i alla fall. Det skulle vara en positiv upplevelse att vistas bland hundar helt enkelt.

Som sagt, jag trodde att hon skulle reagera lika igen när hon träffade/såg hundar  - men vad fel jag hade! Jag kan inte förklara så här i skrift hur exemplariskt hon skötte sig. Jag och Tjossan gick omkring där i ridhuset bland alla mattar och hundar, vi agerade lite som ett störningsobjekt för de som tränade. Vi tränade kontakt och även lite "bra-attityd-stå" som kommer användas i utställningsringen, och gud vad duktig hon var på det. Vi har inte tränat på det så mycket innan, men hon förstod detta direkt. Stod fint och tittade på mig med svansen på topp och lite viftande av svans. Going.  

I alla fall... När jag kände att hon inte längre var osäker, ville jag utmana henne lite... Så det var en tjej där med hennes schäferhane som sa att jag kunde cirkulera med Tjossan runt denna hane. Sagt och gjort, tog jag Tjossan och gick ett varv runt hanen som var nyfiken på henne, och det var även hon på honom. Hon hade svansen på topp hela tiden och drog sig närmare mitten, och närmare schäfern och gjorde sig lika lång som en tax, hihi. Grymt gjort!

Men, det som ändå gjorde mig sådär extra stolt över henne som jag är.. Var att det låg en annan schäfer, en tik denna gång, vid hennes matte som pratade med mina föräldrar för tillfället. Lena, som schäfertik-ägaren heter sa att tiken var väldigt trygg och älskade valpar. Tjossan var väldigt nyfiken på den schäfern, så jag lät henne gå fram och lukta på henne bak lite grann. Schäfertiken vände huvudet och så nosade de på varandra framifrån, och det härliga var att Tjossan viftade på svansen! Hon blev inte rädd alls, drog sig undan lite när schäfern skulle vända sig, hon var ju något större än Tjossan själv, men när matten Lena sa att hon skulle lägga sig igen gick Tjossan dit direkt.

Kan ni förstå att jag blev chockad? Och kände massa glädje? Att detta kanske var ett engångstillfälle får jag på sätt och vis räkna med. Det är ingen dans på rosor att äga hund, och det kan komma bakslag ibland så det räknar jag med. Men detta kändes ändock som ett steg i rätt riktning. ME LIKE! Nu fortsätter vi socialträningen, känner mig taggad. Tror detta behövdes lite för motivationens skull.. Sköönt.. Hoppas på att få träffa Kicken, kanske till helgen? Ska höra med föräldrarna och ägarna till Kicken..

  
♥♥♥

Vi ses och hörs.. Hoppas ni orkade läsa! :-)

Det fungerar inte att ladda upp videoklipp för mig, så tyvärr får ni vänta...   

Återkommer...

Tänker inleda inlägget genom att be om ursäkt för så sen uppdatering.. Tjossan är nu hela fjorton veckor och har bott hos oss sex veckor! Stor börjar hon också bli... Ska bli spännande att se hur hög hon är nästa vecka.. Törs jag skriva ut det i bloggen tro?   Skämt åsido! Även fast måttbandet visar över 20cm, så känns det inte som det är över det, för hon är fortfarande så kompakt i kroppen vilket gör att hon ser mindre ut och fortfarande "valpig", såklart.

Tror det dyker upp en video senare ikväll...     

Vadå två veckor och tre dagar? Undrar säkert ni... Jo,  saken är den att det är så länge sedan jag tog bort tejpen från hennes öron. De har stått upp i över två veckor! Sist höll de sig uppe i fyra dagar så det är verkligen en stor skillnad nu. Vi får se hur länge de står upp, tror det blir väldigt länge för just nu står de som stål. Spännande   

Nu är det verkligen dags för Tjossan att träffa alltfler nya hundar, och bli van med detta. Fram till hennes 12 veckors vaccination har hon inte träffat andra hundar än de i flocken. Men nu har hon träffat några nya hundar, och reagerade inte som jag hade förväntat mig. Hon gillade det inte riktigt, tyckte det var obehagligt när de var för burdusa. Busiga mopsvalpen Elsa är bland annat en av de hon träffat på, som varit lite för burdus enligt Tjossan.  Helskön tycker jag!

Väldigt oväntat eftersom hon anpassade sig så fort med flocken hemma och gillade dem direkt. Nåväl, det är väl en vane-sak som vi måste träna mycket på helt enkelt och hon har förmodligen blivit mer medveten om livet nu. Tänker efter innan hon handlar, till skillnad från när hon var yngre.

Det märks faktiskt hela tiden att hon har blivit mer medveten om livet. Förut kunde jag mer eller mindre lämna henne ensam utan att hon riktigt förstod faktumet. Nu blir hon väldigt ledsen och visar det genom att höras.   Hon visar även tydligt med hela kroppen när hon blir glad/ledsen/rädd. När hon blir glad fäller hon bak öronen, skakar på rumpan och viftar med svansen - och såklart går tungan i 180. Svansen går mer upp och ned nu än vad den gjorde de första veckorna, då den mest hela tiden var uppe. Men, som tur är så är den fortfarande mestadels på topp!  

I alla fall, nya hundmöten är något som givetvis ska tränas så det är next step! Hoppas på att fina Kicken också skulle vilja ställa upp, så trygg hon snäll han är!♥

Ne, nu är rasten slut och dags för plugg igen! Hörs!

OBS Klicka på bild för större format!!!  

Nu är makeovern gjord och jag kan säga att jag är otroligt imponerad av min lilla valp. Hon gjorde inget motstånd! Hon drog undan huvudet lite då och då, men det var verkligen inte samma panik-artiga beteende. Att hon var trött kan påverka detta något givetvis, men förra gången jag rakade henne var hon likväl idag, trött men blev snabbt som vinden GALEN och pigg. Det här var första gången jag kunde raka henne ensam. Hon låg bredvid mig och lät mig pyssla om henne, duktiga voffsan. Hon blev belönad med godis vart eftersom, när jag tyckte hon förtjänade det som mest! Hoppas detta inte var ett enbart tillfälle, hehe    Men det återstår att se...

Hej å hå! Vi hörs

I torsdags blev Tjossan 13 veckor!

Tjossan växer så det knaaakar!! Jag har ingen annan "kines-valp" att jämföra med, så jag vet inte hur höga de brukar vara vid den här åldern.. Tycker inte hon ser så himla stor ut jämfört med de vuxna "kinerserna" jag träffat på, men när jag ställer upp henne och mäter vid manken så visar det ca 22cm, eller några mm högre.

Här hemma har solen värmt på i ett par dagar och det märks att Tjossan tycker om att vistas ute mer nu, än då det var -22 grader vilket givetvis är förståeligt. Hon får sina tokryck hela tiden, och det är så roligt att bara iaktta henne.. Varje steg hon tar i livet är spännande..   

Vi tränar vidare med diverse moment vilket hon ÄLSKAR. Tror jag lägger upp en ny video på vårt nya moment så småningom.

Det var så roligt när vi tränade igår... Hon var fokuserad på det vi gjorde längre än vad hon brukar vara(mycket bra!). Det märks att hon blir äldre och behöver "hjärn-gympan" mer nu... Men det märktes när hon behövde ta en paus. För gissa vad hon började göra?

Jaga sin svans. Haha. Det är något hon ofta gör faktiskt. När hon är trött, okoncentrerad, busig, när hon inte får som hon vill (typ inte får ta maten förrän jag säger "varsågod" ) så jagar hon hennes svans. Åh, hon är knäpp. ♥

Nu har hon äntligen börjat lugna ned sig, så nu blir det makeover! Tjossan ska rakas!

Sikken' charmknutte, eller hur? ♥

Hon har haft sitt kvällsspel, så nu ligger hon och sover så sött. Det är svårt att slita blicken från henne, hon är så himla go.

Tjossan fick igår 12 veckors vaccinationen och visst blev hon vääldigt ledsen. Hon skrek verkligen, och efter sprutan var det faktiskt första gången jag såg henne låg - med svansen nedåt. Men, det är väl inte så konstigt...? Det häftiga med det här, var att hon efter några minuter var lika tuff igen med svansen på topp. Det är en riktig tuffing jag har att handskas med, vill jag lova.

Givetvis kommer det en 12-veckors ståbild♥

(Mamma hoppas det var okej att jag tog den, när du var med på bilden)

Rätt så stilig  

HejSvej  

Här kommer en liten uppdatering, bilder på Tjossan...

Hon väger alltså 2,6 kg, vid det tillfälle jag vägde henne idag. Och det känns, hon känns nästan tyngre - he he. Hon låter tyngre också vill jag lova, när hon springer omkring här hemma, hon stampar verkligen när hon är i farten. Det låter så roligt    Och hon är fortfarande härlig, så ett inlägg om hur hon är behöver jag inte skriva igen.

Vi har inte tränat på något nytt moment direkt, mest lekt och varit valp. Men vänta har kommit in när jag ger maten till henne, och hon får små busryck då.. Det är som att hon säger..

"-Vadå, jag vänta? På maten? Aldrig, åh, ge mig maten.. Ååh  "

Hon lägger hela huvudet på axeln och småmorrar litegrann.. Tokfia, men vänta det gör hon så det är bra!

Finaste Tjossan ♥

Kommer med fler inlägg strax...