Hallå! Vi är äntligen tillbaka efter 3 månaders bloggvila, skönt. Tjossan växer och blir alltmer vuxen, löpet har hon ännu inte dragit igång med till fullo, men det kommer nog! Tänkte berätta lite om vad som har hänt..

Tisdagen den 30e augusti hände något jag önskar kunde bli ogjort. En vanlig kväll på brukshundklubben med många flitiga hundtränare och hundar, som började och var helt fantastisk för mig och Tjossan men som slutade det raka motsatta. På vägen till bilen med en mycket nöjd hund men framförallt en mycket stolt matte blev vi påflugna av en Tervueren. De som känner mig och Tjossan väl vet att vi har kämpat hårt med tillit bland hundar. Det var aldrig ett problem när hon var liten och relativt omedveten om världen omkring henne, hon slängde sig exempelvis på våra Aussies direkt när hon landade hos oss. Men när Tjossan successivt blev mer medveten om världen omkring henne, öppnade hon ögonen på ett helt annat sätt och började bli alltmer misstänksam och till sist hamnade hon i den s.k ”spökperioden”.

Under sommaren har jag jobbat stenhårt med hundmöten och enbart låtit henne umgåtts med hundar jag vet är stabila och som inte bryr sig så mycket om Tjossan. Detta har fungerat otroligt bra och kvällen på brukshundklubben var som ett kvitto på att metoden fungerat och att hon på sätt och vis förstod att hundar inte är något att bry sig om och att de inte bryr sig om henne. Det syntes på hela hennes utstrålning, att självförtroendet fanns där för hon kändes så mogen, stark och inte alls lika ”spökig” längre. Men givetvis skulle inte det hålla. Det var ju någon mening med händelsen. Tjossan blev naturligtvis livrädd och skrek skräckslaget, som tur var blev hon inte fysiskt skadad. Men jag förstod redan då att vi var tillbaka på ruta ett. Skulle jag orka det?

Så här 1 vecka och 2 dagar efter händelsen känner jag att Tjossan är annorlunda när vi är bland mycket rörelse. Svansen är inte på topp som den var förut, utan den åker ned lättare nu och jag känner även att hon är mer ”spökig” nu än innan. Dock har hon ännu inte löpt, så självklart kan det vara det som är på G. Men just nu känner jag mig så negativ och anser bara att hon är annorlunda på grund av det som hände och visst kan det bero på det, eftersom det enbart gått drygt 1 vecka.  
 

Vi har varit på klubben några gånger efter händelsen då det inte varit så fullt med rörelse och bara haft roligt. Vi har gjort det hon älskar, att springa och framförallt att springa på agilitybanan. Gud vad hon älskar det, farten och utmaningarna. Den där härliga attityden och glädjen i hennes ögon glimtar till under dessa stunder och det är underbart! Vi ska fortsätta kämpa och förhoppningsvis är vi på samma ruta som vi var på för nästan exakt 1 vecka och 2 dagar sen.

Jag bjuder på en video från idag när jag och pappa var och tränade på brukshundklubben, titta sikken glad tjej!

På återseende!

Med många tankar i huvudet lyfte jag sakta upp Tjossan i famnen som fortfarande sov. Idag blir lilla valpen ett halvår gammal och jag visste att det var dags för det jag gjort sedan hon bara var några veckor gammal. Jag skulle mäta hennes höjd och vikt. Det var med nyfikna steg jag gick upp för trappan med en halvt vaken Tjossan i famnen, för att komma till vågen. Jag klev på först för att mäta min vikt.. *Pip pip* ekade i mitt huvud när jag insåg att vågen "bestämt" min vikt. Därefter plockade jag upp TJ i famnen för att se vår gemensamma vikt och sedan räkna ut hennes. Det kändes som det tog en evighet innan vågen ville bestämma sig för vår vikt tillsammans, men tillslut tjöt den precis likadant som tidigare... Jag kastade hastigt ned en blick för att kunna se vad det stod. Snabbt räknade jag ut att hennes vikt stod på 5,5 kg. Lika snabbt som jag räknat ut hennes vikt tänkte jag på rasstandarden: "Bör ej överstiga 5,5 kg". Så, vad händer nu? Tjossan är enbart ett halvår gammal och väger redan 5,5 kg. Hon är definitivt inte tjock eller rund på något vis, utan ser och känns helt sund ut! Jag har ingen större erfarenhet av rasen och vet inte hur noga u-domarna är angående detta... Äh, det är ju en "rejäl tik" jag har med stor personlighet och som rör sig med bland de vackraste rörelserna jag någonsin sett hos en hund. Hon slår ut allt motstånd, bara bordsträningen med främmande folk har gett resultat. Fortsatt träning: såklart! Dessutom är hon snabb som vinden på Agilitybanan ~ Jo ni hörde rätt, vi har påbörjat Agility.. Jag har nog blivit tio år igen för Agility var något jag tyckte om då.. Haha  

Med en något piggare hund i famnen gick jag nedför trapporna för att ställa henne mot kylskåpet, måla ut en prick på dörren som i samma höjd som hennes manke markerades. Måttbandet fram och den visade 31 cm. Rasstandarden igen, en tik bör vara max 30 cm hög... STANNA I VÄXTEN HUND! Hihi, nej, skämt åsido. Jag vet att det är en stor tik jag har, en extra T-Rex i familjen då mammas ena tik brukar kallas för T-Rex då även hon är något stor.. Men, trots att hon väger på gränsen till för mycket och är enligt rasstandarden för stor för att vara tik så är hon ändå min ängel till valp. Jag har sett och stött på många Kineser som enligt rasstandarden är för stora men som har gått bra på utställning ändå. Tror egentligen att det hela handlar om hur hunden betér sig i ringen. Det är ingen exteriörbeskrivning direkt (...som man måste göra för att få titeln Korad) där hunden blir poängsatt i olika delar av rasstandarden, för att se om den följer/hur mycket den följer standarden... Vad jag har märkt så är det Kineserna som sticker ut tack vare personlighet, rörelser, vinklar osv. som går bra - och det har ju min Kines gott om... TROTS att hon är "för hög"..

Hon är en fantastisk Kines enligt mig och enligt många andra jag stött på. Det där fixar vi gaaaaalant ändå!   

Over n' out!

Jo jag vet... Jag har hört flertal av mina polare sagt att det är jätte kul att läsa om Tjossan, men att de inte förstår hälften av det jag skriver, dvs. mindre kul... Det eviga hund-bladdret om rasstandard och stamtavla är det klart att inte alla förstår. Därför har jag faktiskt idag skapat en ny kategori: "hund-bladdret", där jag mer eller mindre djupt förklarar olika termer inom hundvärlden.. TACK ska ni säga nu, hihi!   

Ras:
Är en viss grupp individer inom en djurart, som delar vissa karakteristiska ärftliga drag. Schäfer, Golden Retriever, Chinese Crested, Border Collie är olika raser som delar karakteristiska drag ~ utseende, personlighet osv.

Rasstandard:
Är ett specifikt dokument, ett papper som bestämmer hur en ras ska se ut och vara. Vi människor får se ut precis som vi vill utan att det finns något rätt eller fel, men hos raser finns det alltså ett dokument där det beskrivs hur en specifik ras ska se ut och hur den ska vara, det kallas rasstandarden. I CC:ns, den ras Tjossan är, rasstandard står det skrivet att en sådan alltid ska vara gladlynt och aldrig ilsken, är en Kines ilsken så strider den mot "perfektionen". I denna står det även hur hög en Kines ska vara och hur mycket den bör väga, som jag så ofta tjatar om i bloggen. I rasstandarden beskrivs även hur rasens päls ska vara för att vara korrekt, ja, till och med hur öronen ska vara satta beskrivs i en rasstandard. En sådan finns för att uppfödare enklare ska veta vad de ska sträva efter och vilka djur de ska låta paras. Så om de exempelvis parar en ilsken Kines, strävar de mot perfektionen, mot rasstandarden... E ni med?

Stamtavla:
Är en beteckning på ett snarlikt släktträd hos djur, som visar mor och farföräldrar.

Detta är min otroligt fula"stamtavla" jag snabbt slängde ihop i paint   . En sådan finns även hos hundar, där man alltså kan se vilka hundar som är besläktade med just min hund. I en stamtavla står det dock inte "mamma" och "farfar", utan det står mammans namn. Ex. Sun-Hee's Shoot from the Hip, som Tjossans mamma heter men som kallas Rosenblad. Jag har visat hur hundarna som är besläktade med din hund är placerade i en stamtavla.  

Det får räcka för denna gång.. Nu bjuds' det på lite färska T-bilder:

♥♥♥♥♥♥♥♥

Fick inte till en bra fluffpuff~bild på tjejen, hon gäspade bara.. Haha, tokig tjej det där! Blir tyvärr ingen mer uppdatering än denna, får se när det hänt något extra "spicy".   HÖÖRS

Tjossan lever livet till tusen här hemma på landet. Tillskillnad från i vintras, då att vistas utomhus var det värsta hon visste, har det nu förvandlats till bland det bästa hon vet. Att ta de där långa, kvicka springutbrotten på gräsmatten älskar hon, åh, måste filma det någon gång. Hon älskar att racea genom agilitytunneln, om och om igen, hon tycker nog det är aaaaaaaaasfränt att tunneln rör lite på sig när hon rusar igenom den.. Haha, knäppkines. ♥

Hon är även inne i en liten "spök-period" också tror jag, små saker kan vara lite läskiga men det går rätt snabbt över. Skäller på kuddar, påsar och allt såntdär som är så "hiiimla" läskigt.

Snart fyller TJ ett halvår, tänk er, hon börjar bli rätt stor nu mitt hjärta.... Som faktiskt för tillfället ber om lite uppmärksamhet genom att tugga på mitt lillfinger... - MATTE JAG VILL GOOSA NU!!!! Förresten, något jag kom på efter att jag skrev "tugga"... Tjossan har tappat mycket tänder nu, hennes övre huggtänder är dock ännu kvar och de ser väääldigt fjuttiga ut bredvid de nya tänderna  

Well, nu är det väl dags för kvällens bädda-iordning-allt-så-att-det-är-bekvämt-när-TJ-ska-sova-bus, sköning.. Se nedan..

Idag är jag hemma från skolan. Vi skulle enbart ha Triathlon idag (simning,cykling & löpning) och jag skulle löpa i mitt lag.. Men igår hade jag match och det var en tuff sådan med rätt fult spel från motståndarlagets sida, vilket resulterade i att jag tillslut blev skadad. Så jag är hemma och vilar idag för att inte överbelasta benet, trååååkigt..

MEN, istället passar jag på att ha en "makeover-dag" för Tjossan vilket inkluderar bad, rakning, klo-klippning och såklart borstning.. Ja, hårfönen är med den också!!   Hon vet nog inte vad som väntas, hihi.. Nehrå, men faktiskt så verkar hon gilla att jag pysslar om henne - dock inte när jag ska pilla med hennes fötter vid kloklippning... Det är inte så att hon gör jättemycket motstånd, det är bara det att hon rycker ifrån ibland och så. Jaja, hon för helt enkelt förstå att hon inte kommer komma undan klo-klippningen, det är bara att lära sig!!

Nu bjuder jag på två nya bilder på TJ, min härliga Kines♥

Det är en rejäl tik jag äger   En vuxen CC tik skall inte överstiga 30 cm och ingen CC bör överstiga 5kg.. Hon stannar nog i växten nu får jag hoppas, vikten är jag inte så orolig över. Men, när jag är inne på många olika CC-hemsidor så är det många tikar som överstiger 30 cm, men som ändock är exempelvis SEUCH. Tror att rasen är rätt hög för tillfället och har hört att många uppfödare importerar "mindre" hundar för att para med sina egna, för att få ned storlekarna.

Äh, det är kanske inte så jätte viktigt för mig att hon överstiger rasstandarden något, även fast det är så en Kines ska se ut. Det viktigaste är att hon fortsätter vara den härliga puffen hon är och givetvis att hon är frisk!!!♥

Hööööörs

"Jaa, tänk vad tiden går fort" ... Tänkte jag börja med att skriva, som man alltid säger. Men istället för att börja på det sättet, skriver jag; fysjuttsingen vad roligt jag har haft det med härliga Tjossan dessa ynka tre månader! Visst har de tre månaderna gått väldigt fort, men tre månader är ingenting gentemot de år jag kommer spendera tillsammans med denna "kines".

Jag vet inte alls vart jag ska börja så, jag börjar med ett erkännande... Att tiden jag spenderat med henne har bara känts och blivit bättre och bättre för varje vecka. Det var ganska tufft i början, på det sättet att hon var yngre och mindre medveten än vad hon är idag. Jag fick till exempel springa efter henne som en polis var 10:de minut för att förhindra kiss och bajs-olyckor inomhus. Och när vi väl var utomhus ville hon oftast inte röra sig ur fläcken eftersom det var så kallt, -15-20 grader. På nätterna vaknade hon inte så ofta, men när hon väl gjorde det var det bara att pallra sig upp för att gå ut, eller så vaknade jag upp på morgonen och klev i kisspölar osv. Det var jobbigt eftersom det tog så mycket på krafterna. T är mer envis än vad jag är (då är det illa  ) så när vi var utomhus i iskylan gav hon sig nästan aldrig utan stod kvar på samma ställe.

MEN, jag/vi tog oss igenom den tiden och all träning och energi har gett resultat! Det är sånt slit man får räkna med helt enkelt. Hon är fantastisk, min lilla valp. Tjossan är på sätt och vis rumsren, hon förstår att det är ute man gör sina behov, och ställer sig vid dörren eller tittar på ett speciellt sätt på mig och säger "nu är det dags".. Haha. Men, problemet är alltså inte att hon inte förstår, utan det är att hon inte kan hålla sig. Det är därför det kan ske olyckor inomhus fortfarande, och då inträffar det oftast på något mjukt - säng, matta, hundbädd men än så länge (peppar peppar) inte på soffan!

 ♥

Tjossan och jag tränar vidare på diverse saker och för tillfället ligger lite fot-förgående på "schemat". Hon är otroooligt lättlärd, det är nästan så jag tror att jag har en mini-miniatyr Aussie bredvid mig. Vi får se hur mycket till lydnadsekipage det blir av oss, än så länge är det utställning som jag vet att vi kommer fortsätta med. Visst skulle det vara lite roligt att starta lk1 någon gång i framtiden, ja, bara som en rolig sak. Ett MH har jag alltid haft planer för att göra med min kines, så vi får se om jag, när hon är äldre, fortfarande tycker att det är något vi ska göra. Och en sak till, hon ska få spåra för första gången snart också.. Inget bestämt datum eller så, utan det måste bli snart, tycker jag! Hon verkar ha en bra näsa, "spår-näsa".. Alltså om hon känner vittring av något går nosen alla gånger ner i backen. Så det ska bli spännande att testa.

Jag tror det är viktigt att sätta upp lite mål, för att öka motivationen. Allt ger resultat, oavsett storleken på resultaten och det har jag märkt under dessa tre månader. Men att inte alltid sätta för höga mål kan nog också vara rätt bra, för att sedan inte bli besviken om man inte lyckas. Det krävs tid och övning oavsett vad man ger sig in på, så om man sätter mål som t.ex ett MVG eller ja, varför inte ett utställningschampionat så måste man inse att det krävs tid och energi. Allt fungerar inte som man vill på en gång, så ge aldrig upp, för det kommer ge resultat i slutändan! Kanske du inte lyckas med ditt mål, att få din hund till brukschampion, men kanske har du och din hund uppnått något annat mer värdefullt, ett bättre band till varandra t.ex Ni lär av varandra. Gå nu och krama om din hund ordentligt, om du har någon, och känn i hela din själ och hjärta att du och din hund uppnått något stort tillsammans. För det har ni, det lovar jag!♥

Och för att inte göra detta inlägg långtråkigt så ska jag avsluta nu, återkommer med 5 månaders vikt och höjd.. Vågar jag skriva ut det här måntro? "Rejäl tik" stod det ju i bedömningen efter utställningen, hihi... Oops, nu skäller Tjossan - undrar vad hon har hittat för spöke den här gången? Kan det vara papperskorgen?

Det är inte alltid så lätt att fånga henne på bild...

MONSTERVALP!!

Det är såhär vi oftast ser vildkinesen♥

Sparar lite bilder till nästa inlägg, hörs!!