Kanske ni vill veta lite om hur hon har varit från stund ett hos oss...?

Fortsätt då läsa nedan.

Fredag kväll
Ankomst hemma runt nio på fredag kvällen fjärde februari. Tjossan hade säkerligen sovit halva resan hem och var då påväg att vakna till. Vi hade förväntat oss att hon skulle vara lite försiktig, så vi introducerade henne enbart i mitt rum, så jag släppte ned henne på golvet och hon fick undersöka själv. Oops, där hade vi fel! Hon gick direkt självständigt omkring med svansen på topp och tittade runtomkring sig. Så fort vi pratade med lite ljusare röst gick svansen i hundranittio och tungan snabbare än så. Hon fann sig till rätta väldigt snabbt och la sig i sin korg som jag bäddat fint med blommiga filtar. Tjossan hann busa väldigt mycket med sina nya leksaker innan det var sovdags. Ska berätta att bollar är hittills hennes favoriter, dessa bär hon omkring på även om bollen är mycket större än vad hon egentligen borde få plats med i munnen, haha.

  
Rosorna som är uppe i hörnet föreställer de rosor hennes namn bär: Rose Gold Strike.

Lördag

Eftersom hon visat att hon var otroligt trygg och framåt lät vi våra andra hundar få träffa henne under lördagen, dock en och en. Lizzie och Gnizta var som jag förväntat mig, väldigt nyfikna. De kikade på henne med deras stooooora ögon, sniffade på henne och var lite osäkra på hur de skulle bete sig, eller åtminstone Gnizta. Jag tror Tjossan förstod och läste av dem bra, för hon var inte lika på dem som hon var(är)på Tosca. Utan hon la sig på rygg för dem, och ignorerade dem lite tillslut.

Oj,oj,oj, Tosca och hon är redan lekkompisar.. De röjer omkring, Tjossan biter henne i svansen och studsar över henne när hon ligger ned. Tosca tycker det är sååå kul, men eftersom hon är x cm större än henne, så håller vi lite koll så att hon inte blir för hårdhänt.Caddie brydde väl sig inte så mycket om Tjossan. Hon fick nosa lite, men sen var det bra liksom. Än så länge vill Caddie inte riktigt busa..Hehe.

Första träffen, Tosca & Tjossan. ♥

Fortsättning Lördag
Ja, igår begav vi oss ut på lite äventyr. Vi skulle köpa en bra sele, ett bra koppel och lite andra småsaker så vi åkte till hundaffären med Tjossan. Vi ville se hur hon betedde sig inne på affären, om hon var rädd eller inte, såklart fanns vi där som stöd. Sagt å gjort, så släppte jag ned henne på golvet och svansen gick ned för en sekund, men lika fort vände den och stod rakt upp. Där trippade hon omkring, i en ny miljö, nya lukter och bland konstiga prylar med svansen på topp med sin härliga glada attityd vi hittills fått uppleva. Hon var verkligen orädd vilket känns riktigt bra, för jag önskar mig en ganska så "stor hund, men i ett litet format". Alltså, en tuff liten brud som det är lite att "bita i" 

Idag:

Allting funkar jätte bra. Hon har inga bekymmer med maten, rastningen utomhus och heller inte med allt som är nytt för henne. Hon beter sig som att hon bott här i all evighet och det är skönt att hon anpassade sig så snabbt, läs direkt hehe(förvånad).

Hittills har hon visat sig vara en lycklig, busig, snabb och trygg valp som mer än gärna vill ligga på rygg i famnen när hon är sådär änglasöt och trött..

Busig är hon definitivt...

Hej så länge!!  

Första natten sägs av många vara relativt tuff för ägaren, och inte minst för valpen som är på ett helt nytt ställe, med nya människor, nya lukter och som för oss, nya hundar.

Hur tyckte jag att det gick? Förvånansvärt bra faktiskt. Jag hade egentligen inga som helst förväntningar angående den första natten.. Eller jo, att det inte skulle bli speciellt många timmars sömn då Tjossan säkerligen skulle vara väldigt ledsen. Och givetvis var hon det. Men hon sov mer än halva natten och det tycker jag är otroligt bra för att vara första natten! Hon har hittills visat sig vara riktigt trygg!!

Tjossan har kissat inne en gång (på tidningen) och det var inatt, när jag inte direkt hann med att ta ut henne. Jag antar att jag var lite småtrött.   Annars har hon inte haft några som helst problem med att rasta sig ute... Visst blir det lite kallt, men så länge vi rör på oss så har hon visat att det inte är något problem för henne.

Ser fram emot natt nummer två!   

♥

Här följer en snabb uppdatering (bild) om hjärtat. Lovar att jag ska skriva lite senare om första natten och vilken bild jag hittills fått av henne..

♥ Eftersom jag velat köpa en Chinese Crested i snart tre år, och varit intresserad av rasen längre... Så har namn på valp varit väldigt angeläget. Det har inte enbart funnits Tjossan som namnval då det namnet är, ja låt oss kalla det ett väldigt "färskt" namnval. Det jag menar är att om jag hade köpt en valp för ett halvår sedan, hade det varit ett helt annat namn.

Exempel på namn som jag länge velat, och funderat mellan:

♥Chilla - är det namn jag säkerligen döpt min valp till för ett halvår sedan.

♥Crozza

♥Segra

♥Tofsa - men kom på att det är alldeles för likt Tosca(familjens ena hund), så det skulle aldrig gå

 Men sen dök namnet Tjossan upp en dag i slutet av 2010, då jag och mamma var hemma hos min mormor. Vi satt och pratade, då mormor nämnde att hennes "grann-tant" kallades för Tjossan, och då kom vi alla tre på samtidigt - att det var det namnet min hund skulle heta. Det är helt perfekt. Annorlunda, men perfekt då jag inte vet någon annan hund som heter det... Vilket gör att det blir ett mer personligt namn.

Kruxet med detta var väl att självaste valpen då var "tvungen" att vara lite Tjossan Hejsan för att det skulle passa som pricken över i:et. Och jag kan ju lova alla er som läser, att Tjossan är det minsta man kan kalla henne för. Hon är verkligen "stå-hejig", så ja, Tjossan blir det och nu vet ni lite varför..   

♥ Förväntningar. Massor av dem har jag. De virrar omkring i mitt huvud och runtom i min själ, vilket skapar nervositet. Men, inte den slags nervositet som får mig att må dåligt, utan en mer kittlande känsla i magen som får mig att stanna uppe om natten. Det känns som jag är nykär igen, eller som att jag blivit några år yngre och förväntansfullt håller mig uppe - natten innan julafton. Ja, ni förstår va?

Om tre och en halv dag sitter jag i bilen påväg hem från min underbara uppfödare Helena, med en underbar valp i knät. Jag kan inte förstå det, det är helt ofattbart. Efter snart tre års väntan så är jag där, det är för mig oförståeligt. Men alldeles, alldeles underbart.♥ Jag vet att det kommer bli en utmaning för mig att för första gången, från grunden uppfostra och träna en hund... Men jag vet, jag vet att jag kommer klara det. För jag är redo, oerhört redo att ge mig in på denna sagolika utmaning, som kommer resultera i att jag ler mot världen ännu mer.

Nu längtar jag, så otroligt mycket.. Men, nu blir det lite mer matte för imorgon är det prov..

En bild på sötnosen med tejpade öron, som hjälper till att få öronen att stå upp. ♥